Study at Symposion 3

symp

Ytterligare en studieträff avslutad i Malmö. Denna gång fick vi först träffa Dag Lennartsson som delade med sig av sina erfarenheter som författare och provningsledare. Dag har bland annat författat böckerna “Golf, Mat och Whisky”, “Whisky, Whisky, Whisky”, “Mera Whisky” och “Sveriges Whiskykrogar. Som provningsledare har han hållit i mer än 350 provningar och är mycket kunnig i ämnet.

Därefter tog Thomas Kuuttanen vid och berättade om tillverkningsprocessen och om kornets betydelse för whiskyn. Intressant och på djupet på vissa områden. Tiden var knapp men det utlovades mer teori och praktik vad gäller just fatlagringen vid kommande träffar samt i samband med Skottlandsresan i oktober.

Efter lunch var det dags för provningar och våra uppgift var att hålla i dessa provningar gruppvis. De första 2 provningarna bestod av en Benromach Vertikal där vi provade Benromach Traditional, Benromach Organic, Benromach 10yo, Benromach Cast Strength, Benromach Peat Smoke och Benromach 30yo. En trevlig uppsättning whiskies, speciellt då jag inte provat mycket Benromach tidigare.

Därefter följde 3 provningar på raken, med samma whiskyinnehåll med ledda av olika grupper, bland annat min egen grupp. Vi provade Benromach 10yo, Highland Park 1987 MacPhail’s Collection, Ardmore 1993, Macallan 2002 Speyside, Caol Ila 1998 Connoisseurs Choice och Mortlach 21yo.

Efter sedvanlig 3-rätters middag och ett trevlig kvällsprogram blev det tidigt i säng. Söndagen sedan bjöd på lite information inledningsvis. Därefter fick vi besök av Ulf Buxrud, författare, provningsledare, whiskysamlare och expert om man får säga så. Han berättade om japansk whisky och visade trevliga bilder från sina besök där.

Efter föredraget genomfördes en whiskyprovning av 6 olika japanska whiskysorter. Vi togs på en resa av vår lärare Joakim genom Japans whiskyhistoria och provade följande sorter under resans gång. Taketsuru 12yo, Yoichi 10yo, Miyagiko 10yo, Nikka Coffey Grain, Nikka from the Barrel samt Yoichi 15yo.

Efter lunch var det dags att runda av denna trevliga och givande helg. Nästa gång står Akvavit, Purity Vodka, snaps, barverksamhet och party på schemat…

 

Wolfburn Distillery

Kul att se att ett nytt destilleriprojekt startat igång i Thurso, en liten stad i norra Highland men knappt 9000 invånare. Destilleriet heter Wolfburn och var i drift i runda slängar för 130 år sedan. Originaldestilleriet finns inte kvar men det nya destilleriet med samma namn byggs upp alldeles i närheten. Produktionen har precis dragit igång och målet är att producera fin single malt i det som blir det nordligaste fastlandsdestilleriet i Skottland.

Provsmakat: 70-talswhisky

8 härliga samples destillerade på 70-talet stod på provningsbrickan:

1. Millburn 1972 23yo (but. 1995), Connoisseurs Choice, 40%70-1

Millburn Distillery stängde 1985 och är idag en restaurang. Denna buteljering är gjord av Gordon & MacPhail och ingår i serien Connoisseurs Choice. Detta gäller för övrigt de 3 nästkommande buteljeringarna också.

Millburn bjuder på lite rök, faktiskt i en riktigt angenäm och balanserad nivå, utan att ta över. Det finns en del frukt, plommon och persika. Det finns toner av nötter, trä och lite blommor och det hela avslutas med en underbart lång smakexplosion. En riktig höjdare!

Doft: 23/25 | Smak: 24/25 | Eftersmak: 24/25 | Balans och komplexitet: 24/25 | Totalt: 95/100

70-22. Craigellachie 1974 20yo (but. 1994), Connoisseurs Choice, 40%

Craigellachie Distillery byggdes 1891 och är fortfarande aktivt i centrala Speyside. Även denna buteljering är G&M och Connoisseurs Choice.

Tyvärr faller inte denna buteljering i min smak riktigt. Att den är från 70-talet och har lagrats i 20 år hjälper inte riktigt. Den känns lite för vardaglig, en riktigt tisdagswhisky som vi skämtsamt brukar säga. Missförstå mig inte, den är inte dålig, men man önskar sig gärna mer. Jag anar lite sherry i doften och syrligt grönt äpple. Smaken är söt och något pepprig men bjuder inte på så mycket mer. En svårdefinierad whisky där jag tycker att det saknas något, men jag har svårt att sätta ord på det.

Doft: 20/25 | Smak: 20/25 | Eftersmak: 19/25 | Balans och komplexitet: 19/25 | Totalt: 78/100

3. Dailuaine 1974 21yo (but. 1995), Connoisseurs Choice, 40%70-3

Ytterligare ett Speyside-destilleri, byggt 1852 och fortfarande aktivt. Dailuaine ligger granne med bland andra Benrinnes och Glenfarclas och visst finns det likheter.

Whiskyn är otroligt smakfull, här finns det mesta. I doften hittar vi en fin sötma, toffee, te och en jordig smak om man får använda uttrycket i whiskysammanhang. Smaken är kraftfull, söt och nyanserad. Tycker mig känna inslag av lakrits och det märks även i den utmärkt långa eftersmaken. En oerhört trevlig upplevelse.

Doft: 23/25 | Smak: 23/25 | Eftersmak: 22/25 | Balans och komplexitet: 22/25 | Totalt: 90/100

70-44. North Port Brechin 1974 22yo (but. 1996), Connoisseurs Choice, 40%

North Port Distillery ligger i Brechin och kallas också för Brechin och Townhead. Destilleriet lades i malpåse 1983 och började därefter att demoleras och finns idag inte alls.

Doften känns vegetabilisk i brist på bättre ord – tänk gröna grönsaker, lite kryddor, örter, varför inte dill eller persilja? Toffee, lite nötter, ekträ och läder virvlar förbi. Fantastisk doftupplevelse som bara bjuder på mer och mer ju längre tid man doftar. Smaken känns rätt tam till en början men växer sedan. En viss bitterhet infinner sig men omvandlas till bekväm sötma, bra balans mellan övriga smaker och många av doftintrycken finner även sin plats på tungan. Eftersmaken dröjer kvar länge och väl och det hela är en ytterst trevlig upplevelse.

Doft: 23/25 | Smak: 22/25 | Eftersmak: 23/25 | Balans och komplexitet: 22/25 | Totalt: 90/100

5. Glenmorangie 10yo, 80’s bottling, OB, 40%70-5

Glenmorangie Distillery i Highlands har mängder av buteljeringar bakom sig där Glenmorangie Signet tagit sig in på min personliga topplista. Destilleriet grundades 1843 och ägs idag av LVMH (Louis Vuitton Moët Hennessy). På 70-talet dubblades kapacititeten och någon gång då tillverkades denna whisky.

Detta är en buteljering gjord på 80-talet någon gång och med 10 års lagring på nacken. Den inleder med en rätt neutral, ren och maltig doft med toner av frukt och kryddor. Doften utvecklas till honungssötma, vanilj och torkade blommor, vilket också känns igen i smaken. Detta är bra men känns lite tamt med bara 40%. Komplexiteten är dock mycket fin och de smaker och dofter som finns där gifter sig väl och skapar en fräsch och välsmakande upplevelse.

Doft: 24/25 | Smak: 23/25 | Eftersmak: 20/25 | Balans och komplexitet: 22/25 | Totalt: 89/100

70-66. Glen Moray 10yo, 80’s bottling, OB, 40%

Speyside-belägna Glen Moray Distillery var tidigare i Glenmorangies ägor, men såldes 2008 till La Martiniquaise. Man har några buteljeringar bakom sig där Glen Moray 12yo och 16yo är standardbuteljeringar på Systembolaget just nu.

Den här buteljeringen destillerades på 70-talet och buteljerades på 80-talet och är enligt etiketten 10 år. Den är väldigt ljus, verkar inte ha tagit upp alltför mycket färg från de fat den vilat på. Fruktigheten slår emot mig och jag känner fikon, dadlar, aprikos, som en tropisk fruktsallad på ett mycket angenämt sätt. I smaken återkommer frukten men här tillkommer även choklad, kola och romerska bågar med apelsinsmak och det hela rundas av, rätt snabbt dock, med svaga toner av lakrits. En trevlig whisky som passar bra till en fruktdessert med glass.

Doft: 21/25 | Smak: 21/25 | Eftersmak: 19/25 | Balans och komplexitet: 21/25 | Totalt: 82/100

7. Mortlach 12yo, 80’s bottling, Gordon & MacPhail, 40%70-7

Mortlach Distillery är beläget i Speyside, närmare bestämt i Dufftown. Grundat 1823 är den idag en viktig ingående ingrediens i Johnnie Walker. Har bara provat 16-åringen i Flora & Fauna-serien tidigare så detta blev extra spännande.

Likt de tidigare provade sorterna så är denna destillerad på 70-talet och buteljerad på 80-talet någon gång. Den har vilat 12 år på fat och fått en fin kopparfärg. Doften är först lite påträngande gräsig (inte gräslig) med halmtoner, speciellt för en gräsallergiker som jag. Det tonas dock ner och en fin maltighet tar över. Anar också en gnutta rök där i bakgrunden. Smaken är olik någon annan, väldigt söt, som fruktkaka nästintill lite syntetisk söt, påträngande och inte helt i min smak måste jag erkänna. Den lilla eftersmak som finns ger lite rökighet i munnen men lämnar kvar en bismak som är ytterst svårbeskrivlig. Detta är nog för komplext för att kunna beskrivas. Får man kalla en whisky för konstig?

Doft: 18/25 | Smak: 17/25 | Eftersmak: 16/25 | Balans och komplexitet: 23/25 | Totalt: 74/100

omc8. Blair Athol 1975 27yo, Douglas Laing, 50%

På Blair Athol Distillery i Pitlochry har man destillerat whisky sedan 1798 vilket gör destilleriet till ett av Skottlands äldsta. Visserligen har man precis som alla andra gjort uppehåll i produktionen på grund av ägarbyten, renoveringar och världskrig. Under 70-talet dubblades antalet pannor och rent teoretiskt kan denna whisky komma från någon av de nya pannorna. Att hitta officiella buteljeringar av Blair Athol är inte så lätt idag utan då får man ta till serier som exempelvis Old Malt Cask från Douglas Laing.

En mörk uppenbarelse hälls upp i glaset, fantastisk vacker i färgen. Sherrydoften når näsan direkt, lite bränd, rostad med torkad frukt, apelsinskal, russin som övergår till tobak, läder och choklad. Rökigheten tillkommer och växer då whiskyn når tungan, en underbar rostad kompott av frukt, tjära, lakrits och nötter. Jag kastas mellan tjärpastiller och brända mandlar, detta är galet bra och absolut en av de bättre Old Malt Casks jag provat. Eftersmaken dröjer kvar länge, länge och skapar ett behov av en klunk till. Den bästa av dessa 8 buteljeringar, definitivt.

Doft: 24/25 | Smak: 24/25 | Eftersmak: 24/25 | Balans och komplexitet: 24/25 | Totalt: 96/100