Självbetitlade debuten från vår allas Elvis Presley. Det här kan man ju inte tycka dåligt om, speciellt inte om man som gammal rockfarbror älskar gitarrbaserad svängig musik. Detta är grunden till väldigt mycket av den rock vi hör idag. Här finns bluestoner, rockabilly och rock’n’roll i en härlig symbios.
Med låtar som Blue Suede Shoes (som sjöngs in först av Carl Perkins 1956), Tutti Frutti (som egentligen debuterade med Little Richard året innan) och Blue Moon (som skrevs redan 1933 till filmen Hollywood Party), så är det nog få som inte rycks med i refrängerna. Att det inte är Elvis originallåtar verkar inte ha spelat så stor roll. Hans versioner finns bland de mesta spelade i musikhistorien.
Om vi ska fortsätta analysen av övriga låtar på skivan så är det inte mycket som Elvis skrivit själv här, men populärt för tiden var att spela in andras låtar och att göra egna versioner. Hans debutskiva består därmed av låtar som skrivits av andra och många gånger också spelats in och framförts av andra tidigare.
Min favorit från skivan är sista låten Money Honey, skriven av Jesse Stone. Han var en rhythm’n’blues-artist som skrev och sjöng en mängd låtar. Kanske mest känd för låten Shake, Rattle and Roll som skrevs under pseudonymen Calhoun.
Elvis inspirerade många andra med sin musik, inte minst på filmduken i de mängder av musikfilmer som spelades in genom åren. Idag är det nog svårt att hitta någon som inte hört talas om Elvis Presley. Det är ju inte för inte som man blir kallad för The King.
Eller som John Lennon så klokt uttryckte det – ”Before Elvis, there was nothing”.
Skivan kan ni lyssna till här:
