Benromach 10yo 2003

Benromach 10yo 2003, OB för Svenska Whiskyförbundet, 46%

Benromach är lite av en doldis men bjuder på en härlig rökig överraskning till de som inte provat. Allt sedan jag stod och marknadsförde nämnda dryck i tax free till ointresserade ryssar och alldeles för försiktiga japaner, så har jag förstått att detta är något speciellt. Benromach är en rätt så exklusiv Speyside-whisky med fin balans och komplexitet.

Den här buteljeringen är utvald av Svenska Whiskyförbundet och är inte kylfiltrerad eller färgad. Doften bjuder på en eldig och svag rökton, tobak och ingefära. Smaken är kryddig med söta frukter som balanserar mot den fortfarande svaga röken. Eftersmaken överraskar och kommer långt därefter, med toner av choklad, kaffe och ännu mera rök. Kommer ihåg hur många vände tillbaka till demobordet och ändrade sitt första intryck när eftersmaken visat sig.

Oavsett hur färgad jag är (jobbar inte åt Symposion längre) så är detta en bra och god whisky som passar såväl nybörjare som mer erfarna provare. Vill ni också uppleva den överraskande eftersmaken så finns den i alla Benromachs tappningar. Just denna kan dock vara svår att hitta annat än begagnad.

Doft: 21/25 | Smak: 22/25 | Eftersmak: 25/25 | Balans och komplexitet: 23/25 | Totalt: 91/100

Glenfarclas 10yo

Glenfarclas 10yo, Juni 1984-Februari 2005, Cask 1.54, SMWS 1.54, 60,2%

Scotch Malt Whisky Society släpper buteljeringar under kryptiska beteckningar som exempelvis 1.54, vilket betyder att det rör sig om ett fat från Glenfarclas. Detta är en spännande 10-åring från 1984 och hade man väntat ytterligare några månader hade den hunnit bli 11. Den verkar dock ha buteljerats i rätt tid.

Det här fruktigt och sött, lite åt likörhållet, med fina toner från sherryfatet. Honung, fudge, knäck och kola. Vaniljglass med kolasås, allt finns där. Med 60 procent lite drygt kan det tyckas lite vasst i början men den här ska inte spädas med vatten. Då bleknar den genast och sårbarheten kommer fram.

Eftersmaken är inte så lång men även kort kan vara underbart. Fina smaker och en riktig dessertwhisky. Glenfarclas är bra i vanliga fall och den här likaså – den kunde dock ha blivit ännu bättre om man valt att hälla över fatet på flaska några år innan. Men man kan inte få allt…

Doft: 23/25 | Smak: 24/25 | Eftersmak: 21/25 | Balans och komplexitet: 22/25 | Totalt: 90/100

Ben Nevis 15yo

Ben Nevis 15 år, destillerad maj 1999, buteljerad maj 2014, flaska 122 av 337, Hogshead 122, The Malt Man, 49,1%

En intressant bekantskap då jag inte druckit speciellt mycket Ben Nevis och definitivt inget från The Maltman.

Sherrysötman slår direkt mot näsan och byts strax mot en touch av nysågat trä. Lite lustigt kan tyckas men det funkar. Fruktiga toner infinner sig också och även lite smörkola.

I smaken exploderar frukterna och avbyter varandra – tropiska frukter som mango och grapefrukt och till och med lite ananas. Känner även toner av kaffe och choklad och honung. Tyvärr dör smaken väldigt fort och eftersmaken är bara en kort påminnelse om innehållet. Tyvärr!

Doft: 22/25 | Smak: 22/25 | Eftersmak: 17/25 | Balans och komplexitet: 21/25 | Totalt: 82/100

Braeval 14yo Creative Whisky Exclusive Casks

Braeval 14yo Creative Whisky Exclusive Casks, Sep 1997-Sep 2011, Cask 126678 Refill Sherry Butt, 52%

Ojoj, detta bjöd på konstiga associationer. En konstig doftpalett bestående av söt karamell, aprikoslikör, syrliga toner som tyvärr påminner en del om en spya! Synd på en sådan intressant whisky.

Med klädnypa på näsan (nej, jag skojar bara) så bjuder smaken på en trevlig fruktsallad med ännu mer aprikos, citrus, russin och med en lätt metallisk ton. Här smyger lite rök in i bakgrunden och ger faktiskt en helt okej upplevelse. Det roliga här är att doften efter att ha smakat inte alls är lika påtaglig.

Eftersmaken är rätt så lång och bjuder på en lätt rökig ton och ännu mer från fruktfatet. En angenäm whisky i slutändan när man bortser från den första doftchocken.

Doft: 15/25 | Smak: 20/25 | Eftersmak: 21/25 | Balans och komplexitet: 20/25 | Totalt: 76/100

The Deveron 12yo

Påbörjar härmed en ny serie inlägg med tips som ska ge en mer smakfull vardag, eller helg om ni hellre vill vänta tills dess. Det är verkligen en djungel av goda drycker där ute och det är inte lätt att välja rätt. Ofta hittas det något bra i det mesta men det är inte speciellt ofta som nya favoriter hittas.

Kanske kan dessa artiklar leda till att just du hittar en ny trevlig bekantskap, på Systembolaget eller i taxfree-hyllan. Jag vet att jag gjort det i de val som presenteras här. Så, är du osäker på vad du ska köpa för godsaker så ta till dig av dessa tips. Kom dock ihåg, smaken är som baken…

The Deveron 12yo, 40%, 349 kr, nr 443

MacDuff Distillery är kanske inte så känt hos alla och faktum är att alla single malt som buteljerats gått under namnet Glen Deveron eller som den här, The Deveron. MacDuff kan dock synas på diverse oberoende buteljeringar och är inte helt ovanligt. Destilleriet grundades ändå redan 1962 så det finns en del whisky på marknaden. Sedan 1993 ägs också destilleriet av John Dewar & Sons och ingår därmed i koncernen Bacardi.

En ytterst prisvärd smakfull whisky som är ett måste i whiskyskåpet. Fruktig, kryddig med touch av lakrits och vanilj.

 

Linkwood 2000 14yo Malts of Scotland

Linkwood 2000 14yo Malts of Scotland, Refill Sherry Butt, 606 flaskor, 55,8%

Linkwood överraskar från gång till annan. Sist var det Wemyss Malts Lemon Zest som visade sig vara just Linkwood, med den ivriga intensiva smakpaletten som dess kännetecken.

Det bjuds på frukt, ananas, päron men också en fin maltighet, obefintlig rök och kanske lite spritig. Just den här buteljeringen påminner också om en fin Rakia som jag har här hemma, men godissötma, banan, toffee och choklad. Smaken tar oss ännu längre in bland frukt och godis, med marshmallows, tuggummi och körsbär. Något konstlat som en alkoläsk med mängder av tillsatta aromer, men ändå med en äkthet som få andra kan erbjuda.

Eftersmaken är också den fruktig men går mer åt det gröna hållet, med nyklippt gräs, örter och kryddor. Den är dock relativt kort och trots att den vilat på sherryfat i 14 år så tror jag att den skulle mått bra av ännu längre tid. Kanske hade den utvecklat en mer mogen smak med karaktär?

Doft: 22/25 | Smak: 21/25 | Eftersmak: 19/25 | Balans och komplexitet: 19/25 | Totalt: 81/100

Ostprovningar

Nu är det möjligt att boka in mig för en ostprovning på valfritt tema, ensamt eller tillsammans med goda drycker. Jag föredrar lokalt producerade ostar så är ni nyfikna på det konceptet så hör av er.  Stora som små sällskap är välkomna!

Vatted Grain 1995 16yo Norse Cask

Vatted Grain 1995 16 yo, buteljerad 2011, port pipe 801, 711 flaskor, Norse Cask. 63,3%

Efter 16 år på portvinsfat så ser innehållet ut som blek hallonsaft. Smaken är dock en annan – stark som sjutton till en början. Några droppar vatten senare och inte finns det mycket av hallon direkt. Men det är ju förstås inte meningen!

Vatted grain är en blandning av olika sorters grainwhisky, det vill säga whisky som vanligen utgör huvuddelen av blended whisky. I grain kan förekomma andra grödor än bara korn och därmed kan också smakerna variera kraftigt. De lättaste och enklaste grainwhiskies jag provat kan liknas vid bra vodka, med bara lite smak ifrån fatet.

Den här grainwhiskyn har trots 16 års omsorg av ett portvinsfat inte utvecklat speciellt mycket. Detta är sprit och inget annat och jag tvivlar på att den skulle falla någon i smaken. Grainwhisky kan vara helt okej men detta är ett ruskigt exempel. Tyvärr!

Doft: 16/25 | Smak: 15/25 | Eftersmak: 15/25 | Balans och komplexitet: 12/25 | Totalt: 58/100

Glenfiddich 3-pack

Nu kommer möjligheten att prova 3 olika buteljeringar av Glenfiddich, 20 cl i varje flaska. Det rör sig om 12-, 15- och 18-årig single malt, perfekt för en provning i liten skala. Glenfiddich är för mig en whisky som alltid funnits där men som inte gjort så mycket väsen av sig. För bara 399 kr kan du nu köpa denna lilla samling på Systembolaget och skaffa dig en egen bild av ett av de mest gedigna Speyside-destillerierna. Vill du inte skaffa dig en egen bild så kan du istället ta del av min provning. Jag har provat dessa sorter halvblint, visste inte i vilken ordning förrän efteråt. Vill du komplettera med en fjärde sort så finns Glenfiddich Gran Reserva 21yo på Systembolaget, lite dyrare, lite bättre?

#1 – Glenfiddich 12yo
Doft: Spännande, mystisk doft som öppnar sig allt eftersom, kräver många försök innan citrustonerna tar plats. Det finns en rätt häftig fatkaraktär till en början, där eken verkligen kommer fram. Sedan blir det mer malt, fruktigt och citrus. Min näsa vill gärna känna en liten gnutta rök, men jag vet inte om det är något som borde finnas där?
Smak: Den öppnar sig rejält och doften blir nu betydligt kraftigare. Här har vi en lätt men kryddig smak som även ger lite parfym på tungan. Ja, jag vet att parfym är fel ord att använda, destillerichefen på Bowmore påminde mig om det med inte så milda ord vid ett besök 2006. Floral, som det heter på engelska, är en lätt blommig doft och smak som lätt kan förknippas med parfym. En utsvävning, men det finns smaker av parfym här. En väldigt angenäm smak i övrigt där malten verkligen träder fram.
Eftersmak: Eftersmaken är lång och behaglig.
Balans/komplexitet: Detta är väl balanserat. Komplexiteten kan man önska mer av, detta är en rätt så alldaglig whisky som passar till många olika tillfällen. Inte minst så är den perfekt att avsluta en måltid med.
BETYG: 20/20/22/21 = 83

#2 – Glenfiddich 15yo
Doft: Sherry? Fruktigheten, sötman, allt det fantastiska hos ett sherryfat infinner sig nästan direkt. Detta är en fantastisk dessertwhisky, tycker jag innan jag ens har smakat på den. Varför finns inte röken där för att komplettera? Kanske för att det är en fantastisk whisky ändå? Jag känner vanilj, honung, päron, citrus, en fruktsallad med vaniljglass därtill.
Smak: Mycket god! En jättebra whisky helt enkelt. Jag skulle lätt kunna servera den till både nybörjare och erfarna whiskyprovare. Smaken är kryddig och söt, här finns russin, lite honung och även citrus. Fatkaraktären är dock tydlig och det går inte att glömma bort att det är en whisky och inte en likör vi provar.
Eftersmak: Med så bra smak så borde eftersmaken leva kvar längre men bjuder inte på någon större överraskning. Samma smaker återfinns igen, kryddig, fruktig och söt, men tyvärr lite för kort.
Balans/komplexitet: All in all, en jäkligt bra whisky, speciellt som avec till desserten.
BETYG: 21/23/19/22 = 85

#3 – Glenfiddich 18yo
Doft: Fördelen med att prova whisky blint är att fördomarna försvinner helt, men ärligt talat, är inte denna whisky mest mogen av de alla? Här har dofterna funnit varandra över tid, här finns hela fruktskålen, eftermiddagsfikat på jobbet, doften av kaffe i bakgrunden, bakelser av choklad och mycket mer. Det är en rätt enkel men samtidigt komplex doft, den är söt och helt fantastisk. Finns inte mycket mer att tillägga.
Smak: Mera frukt men denna gång med citrus. En viss sälta infinner sig och påminner mig om forna tequilarace, något jag helst inte vill bli påmind om. I övrigt är smaken angenäm,  men tar udden av det långtidslagrade. Kan detta månne vara 12-åringen?
Eftersmak: Boom! Detta är inte 12-åringen, övertygad och lätt skamsen måste jag medge att mycket av smaken finns i eftersmaken. Den lever länge och bjuder på en riktigt fruktkompott med citronzest, choklad, kaffe, sötma och förlåt mig, men är det inte Ahlgrens bilar? Fantastisk är den i alla fall.
Balans/komplexitet: Balansen finns där och i början känns den rätt tråkig, sedan exploderar det fullständigt. Välj en komplex whisky, och jag väljer denna!
BETYG: 24/19/24/23 = 90