Alla inlägg av johanadmin

2023-12-24 – Glenlossie 9yo PX Octave

Till julafton har jag sparat ett privatfat från Eskilstuna Whiskykultur och nu snackar vi sherrylagrat. Färgen på whiskyn talar sitt tydliga språk, här har definitivt fatet spelat in. En riktigt mörk och härlig russinwhisky. Det handlar om en 9-årig Glenlossie lagrad på PX Sherryfat.

Glenlossie Distillery sitter i princip ihop med Mannochmore Distillery och det mesta av spriten går till Diageos olika blended. Det är två separata destillerier men de ligger nära varandra och delar på lagerhusen. Glenlossie har få officiella buteljeringar – det finns någon Manager’s Dram samt en Flora & Fauna, men i övrigt finns inget. Däremot finns många oberoende buteljeringar, bland annat denna.

Med 3 mäskpannor och 2 spritpannor produceras lite drygt 1 miljon liter sprit per år. Den lagras i en blandning av bourbon- och sherryfat och tillsammans med Mannochmore finns runt 200 tusen fat lagrade här. John Duff, tidigare destillerichef på Glendronach, grundade destilleriet 1876. Efter något ägarbyte så tog DCL över 1919. Mannochmore byggdes 1971 och sedan dess har destilleriet kokat sprit tillsammans.

Det finns inget besökscenter på destilleriet men med så många andra destillerier i närheten så finns det mycket annat att besöka och se. Destilleriet ligger en knapp mil söder om Elgin och både Longmorn och BenRiach finns ett stenkast därifrån.

Whisky: Glenlossie 9yo PX Octave 44A Cask Viking (EWK#19), 70 cl, 51,7%, ca 800 kr, fylld på fatet 2013-10-21, buteljerad 2022-10-27, 65 flaskor totalt

Doft: Russin kommer först, det här är så mycket sherry. Sen kommer en rostad ton, som av rostat bröd, en sniff av svarta vinbär och sen en liten pepprig ton, lite åt ingefära. (24/25)
Smak: Nu kommer russinen ännu mer tillsammans med annan torkad frukt, ananas, hallon, björnbär. En fruktskål som sedan bjuder på vanilj, karamell och en liten touch av lakrits. (24/25)
Eftersmak: Mörk choklad sätter in och sedan mer kryddor, kanel och anis. Men fortfarande är sötman överväldigande med russin, russin och åter russin. (24/25)
Helhet: Möjligen ska betyget ner lite på grund av att sötma och den torkade frukten, russinen, tar över. Men det gör inget tycker jag, detta är så gott och så starkt, nästan som en rejält stark fruktsprit från balkan. I eftersmaken följer mängder av olika aromer och det gör den så komplex den bara kan bli. (24/25)
BETYG: 96p

Tilltugg: Egentligen är den här whiskyn god som den är men för att testa något udda, så fräs på lite räkor i vitlök och smör. Ni har säkert några räkor över efter ägghalvorna på julbordet, testa de om ni vågar och kolla vad som händer.

Cigarettes After Sex är det udda namnet på detta band. De kommer ifrån Texas och spelar något som kallas för drömpop. Låten vi lyssnar till heter Apocalypse.

Med denna buteljering avrundar jag årets julkalender och jag hoppas att ni uppskattat de buteljeringar jag hittat åt er? Som vanligt får ni gärna lämna kommentarer på bloggen eller maila mig era åsikter. Ha en fortsatt trevlig julhelg.

2023-12-23 – Loch Lomond Steam & Fire

Ingen kalender är komplett utan en Loch Lomond och i år blir det en Steam & Fire som vi får stifta bekantskap med. Whiskyn är en hyllning till Loch Lomonds egna tunnbindare och det enastående arbete de lägger ner. Whiskyn är en blandning av sprit från vanliga kopparpannor men också från de speciella Lomondpannorna, något som vi pratat om i tidigare inlägg i denna kalender.

Mognaden sker på amerikanska ekfat med en finish i 10 månader på kraftigt kolade fat. Det är Master Blender Michael Henry som ligger bakom buteljeringen där målet som vanligt är att skapa en maltwhisky utöver det vanliga. Här finns den specifika karaktären som Loch Lomond är känd för men också en annan dimension där de kolade faten framhäver karamelliserad sötma, fruktighet, honung och lätt rök.

Vad minns ni av Loch Lomond då? Destilleriet är relativt ungt och grundades 1964 av ägarna till Littlemill Distillery utanför Glasgow. Idag heter företaget bakom destilleriet Loch Lomond Group och svensk distributör är Stellan Kramer.

Istället för en massa faktaspäckad text får ni här en längre dokumentär där David Lind tar oss runt på destilleriet. Videon är åldersbegränsad och kanske inte visas i din webbläsare. Tryck på Visa på YouTube för att se innehållet i så fall:

Här kommer också mer information om buteljeringen:

Whisky: Loch Lomond Steam & Fire, nr 56486, 70 cl, 46%, 569 kr

Doft: Här kommer först vaniljen och sedan överraskande mycket karamell och fruktsötma. Toffifee ligger nära till hands, nötig touch med kola och choklad. Liten pepprighet, åt ingefära och kanel. (22/25)
Smak: Mer exotiska frukter framträder i smaken, citrus så klart men även ananas, persika och aprikos. Söt och lite likörig i smaken, som godis i gommen. (24/25)
Eftersmak: Påminner starkt om hemmagjord kolasås, smält socker som nästintill bränner vid i kastrullen. Fruktigheten finns inte lika mycket av i eftersmaken utan här går det mer åt choklad, mörk sådan, liten beska och en liten hint av rök på tungan. (23/25)
Helhet: Komplexiteten är det inget fel på, den här tycker jag bjuder på nya smaker varenda gång jag provar. Den är rätt bra balanserad men en del kan nog tycka att den är lite för söt. Det är en dessertwhisky av rang och funkar utmärkt till kaffet. En riktigt bra whisky som kanske är något överpris på? (22/25)
BETYG: 91p

Tilltugg: Nu förstärker vi citrusen och även sältan då de söta och fruktiga aromerna i whiskyn tenderar ta över lite. Så idag kör vi varma chips med citrondipp, receptet kommer här:
https://www.ica.se/recept/varma-chips-med-citrondipp-721145/

Aaron Espe är ytterligare en artist från Nashville, Tennesse. Här bor han med sin fru och 4 söner och gör lite musik emellanåt, rätt skön och bra sådan också. Efter 8 album får vi anta att han lyckas nå ut till andra med sin musik också. Vi lyssnar till Making All Things New.

2023-12-22 – Linkwood 12yo

Flora & Fauna känner ni till numera och även denna butelj ingår i den serien. Så det behöver vi inte orda så mycket mer om. Linkwood Distillery däremot, är mer intressant. Destilleriet ligger i Elgin, mitt i Speyside och i närheten av mängder av andra välkända destillerier.

Det grundades 1821 och under 1800-talet gick destilleriet i arv inom familjen, byggdes om och ut några gånger samt ersattes helt och hållet med ett nybyggt destilleri på samma plats. När Linkwood-Glenlivet trädde in i 1900-talet hade man byggt upp en kapacitet på nära en halv miljon liter sprit per år.

1932 såldes företaget till Scottish Malt Distillers som i sin tur köptes upp av United Distillers. Som så många andra stängde man under andra världskriget och öppnade igen 1945. Destilleriet levde vidare och 1962 tyckte ägarna att det var dags att renovera hela stället. Man bytte ut ångmaskinen och vattenhjulen och elektrifierade allt istället. Även pannorna byttes ut till nya exakt likadana kopior. 1971 byggdes ett andra destilleri bredvid, som fick namnet Linkwood B. Med det i drift nådde man en kapacitet på hela 2,5 miljoner liter per år.

Under 80-talet gick det som bekant knackigt för de allra flesta och även Linkwood stängde mellan 1985 och 1990. Då startade produktionen igång delvis, för att kunna försörja företagets olika blended, bland annat Bells och Johnnie Walker. Det dröjde till 2008 innan man i Diageos regi gick upp i full kapacitet igen. Idag har man sex pannor och producerar 5,6 miljoner liter sprit per år.

Något besökscenter har man inte men det finns som sagt mängder av destillerier i närheten. Benriach är ett förslag, bara ett stenkast härifrån. I Elgin finns gott om boenden att välja mellan och staden är en utmärkt utgångspunkt till Speyside och Highlands. Ett tips är också att äta på den indiska restaurangen Spice Tandoori som huserar i en gammal kyrka, mycket udda lokal men bra restaurang!

Whisky: Linkwood 12yo Flora & Fauna, nr 41352, 70 cl, 43%, 549 kr

Doft: Vanilj slår emot först och sedan kommer lite fruktiga toner, grönt äpple och citrus. Det är snälla aromer och inget som sticker ut nämnvärt. (20/25)
Smak: Mer vanilj, tydlig fatarom, liten fruktighet och då mer syrlig sådan som grönt äpple. Lite choklad kommer fram, honungssötma och en viss nötighet. (22/25)
Eftersmak: Mediumlångt avslut där vanilj och nötighet lever kvar längst. Kanske lite rostad ton, åt tobak och läder mot slutet men överlag inte så mycket som tillkommer. (21/25)
Helhet: En snäll whisky, perfekt för nybörjaren. Här finns inget som sticker ut nämnvärt och smaken är mild och fin. På så sätt är balansen perfekt men komplexiteten har en del att önska. (19/25)
BETYG: 82p

Tilltugg: En sådan här mild whisky fungerar utmärkt med något som sticker ut. Tror till och med att chilinötter skulle fungera här. Men, jag har istället valt saltgurka och då gurka som enbart badar i saltlag och inget annat.

Fiona Apple har turnerat med Sarah McLachlan och Coldplay men kanske inte nått rampljuset riktigt. Hon gör sin egen musik på sitt eget sätt och därmed kommer hon aldrig att klassas in som mainstream. Låten Extraordinary Machine är ett tydligt exempel på detta.

2023-12-21 – Ardbeg Wee Beastie 5yo

Nu är vi tillbaka på ön där mitt whiskyintresse föddes på riktigt. På Islay huserar idag många destillerier men Ardbeg är ett av de namn som gjort ön känd. Med sin specifika rökiga karaktär har Ardbeg en stor beundrarskara världen över. Det officiella startåret anses vara 1815 men redan 20 år tidigare nämns Ardbeg i historieböckerna.

När jag var där på våren 2006 hade destillerichefen Stuart Thomson inte tid med oss utan istället fick vår guide Anders Jonasson, en av grundarna till Box Destilleri, låna nyckeln. Vi fick en rundtur själva med honom istället och den avslutades så klart i lagerhuset där vi fick prova direkt från ett antal fat. Mycket minnesvärt!

1977 sålde släkten McDougall destilleriet till Hiram Walker. Som så många andra destillerier under slutet av 70-talet hade man ekonomiska problem. Det var nära att Ardbeg till och med anslöt till de många destillerier som gick i graven 1983. Ardbeg höll sig dock flytande med hjälp av några få anställda ända fram till 1996 då man stängde helt. Det dröjde dock bara ett år innan destilleriet 1997 slog upp portarna igen, då under ägarskap av Glenmorangie Company.

Här kan ni följa med Whisky Geek för en ingående rundtur på destilleriet:

Dagens whisky heter Ardbeg Wee Beastie och detta är en 5 år gammal rökbomb på 47,4%. Med lagring på både ex-bourbon fat och Oloroso Sherryfat bjuds på ett brett spektrum av smaker. Ardbeg själva kallar den för den råaste, rökigaste buteljeringen någonsin. Så vad tycker ni?

Whisky: Ardbeg Wee Beastie 5yo, nr 81322, 70 cl, 47,4%, 479 kr

Doft: Det är inte mycket whisky som doftar som ett garage, men här finns en rätt rejäl ton av motorolja, gummi och rök. Dock är detta i mitt tycke bara positivt. Den unga lite spritiga karaktären tas udden av och blandas med kraftiga röktoner, citrus och vanilj och det gör mig otroligt nyfiken på att smaka. (23/25)
Smak: Här kommer det in lite choklad i smaken först, varm choklad en kall vinterdag. Rök som kommer ifrån elden bredvid, aska från kanten av brasan. Påminner mig om kaffegök i vinterkylan i lumpen. Men fruktigheten finns där bakom också med både päron och äpplen och mer exotisk touch, kanske ananas eller aprikos. Mycket bra! (24/25)
Eftersmak: För att vara 5 år så är eftersmaken otroligt lång och full av rök. Gillar man rökig whisky så gillar man troligen detta. Tjäran är också otroligt tydlig i just eftersmaken. De fruktiga tonerna dör först och röken ligger kvar länge. (23/25)
Helhet: Är kanske lite färgad då Ardbeg är en favorit och jag provade den inte blint. Men tror ändå jag hade satt ett riktigt högt betyg. Jag tycker den påminner om de gamla Ardbeg Very Young, Still Very Young och Almost There, på väg mot 10-åringen. Även om rökigheten tar över en del så finns andra komplexa toner där i bakgrunden och balansen är riktigt bra. (22/25)
BETYG: 92p

Tilltugg: Liten lakritston kan man kanske ana i whiskyn men den förstärker vi gärna. Plopp Saltlakrits tillför sötma från karamell, extra sälta och lakritstoner i massor. Ett perfekt komplement till en rökbomb som denna.

Auld Lang Syne känner ni säkert igen, med text av Robert Burns. Den sjungs vanligen vid tolvslaget på nyårsafton i många engelskspråkiga länder. Den gamla skotska melodin har tolkats av många, bland annat Gasolin och Thomas Stenström.

Här har vi dock en version med 2 gånger Hanna, nämligen Hanna Turi från Falun som började skriva musik redan som 9-åring och idag har en lysande solokarriär samt Hanna Enlöf från duon Good Harvest. Båda bjuder på mycket bra sång!

2023-12-20 – Zippin PX No 3

Selected Malts grundades av Mikael Vesterberg och Patrik Barkevall och är sedan 2017 registrerade som svensk oberoende buteljerare. De träffades under en resa på Islay och bestämde sig för att starta upp verksamhet i Sverige tillsammans.

I serien Selected Malts har de investerat i bra fat och sedan buteljerat från dessa, allt från single cask till blended. Det är både från Skottland och Sverige som whiskyn kommer. Även rom har köpts in och buteljerats.

Med drygt 30 buteljeringar sedan starten så bjuder man på fantastiskt bra och välgjord whisky och rom. Att just den ni provar idag sålde slut på 24 timmar säger en del.

Selected Malts är också duktiga på att bjuda på sig själva och har under flera år kört serien Äntligen Fredag! och ibland också Äntligen Lördag! på sin Yotube-kanal. Den serien kan ni kolla in här:

https://www.youtube.com/@selectedmalts7835/videos

Men vad är då Zippin? Jo, det handlar om en blended malt (det som tidigare kallades för vatted malt). Det betyder att man blandar ihop olika sorters single malt men inte blandar in grainwhisky eller någon annan typ av sprit. Då hade det blivit en vanlig blended istället. I denna blended malt finns 4 olika single malt, Tullibardine, Ardmore, Glen Ord och ett hemligt destilleri som inte får namnges. Anledningen till det är ofta att avtal vid köp av fat förhindrar att ursprunget blir känt eller så vill inte destilleriet stoltsera med sitt namn på andras buteljeringar.

Zippin PX släpptes i 221 flaskor och ålder på innehållet anges inte. Dock har blandningen lagrats i 12 månader på first fill Pedro Ximénez-fat och fått tydlig karaktär av sherry.

Whisky: Zippin PX Selected Malts, nr 53889, 50 cl, 48,6%, 469 kr

Doft: Det första man lägger märke till är färgen, en väldigt vacker röd färg. Därefter doften och det redan innan man stoppat näsan i glaset. Den här doftar kraftigt av sherry med mycket frukt, skogsbär, romrussin och choklad. (23/25)
Smak: De fruktiga tonerna går nästan åt det syrliga hållet och här finner jag ännu mer choklad, mörk sådan med lätt bitterhet. Det här är väldigt mycket sherry och funkar bara om man är, som jag, förtjust i det. (23/25)
Eftersmak: Sherryn vilar länge på tungan men övriga toner klingar av rätt snabbt. Sötman bildar russintoner i munnen och här kanske lite längre lagringstid i grunden och lite kortare tid på sherryfatet givit en längre eftersmak. (21/25)
Helhet: Det här är en riktigt bra sherrybomb som ändå släpper fram bär, frukt och choklad. Gillar man sherrylagrad whisky finns det bara en sak som är bättre än den här och det är när malten rökts innan. Här känner jag inte mycket rök och det är väl troligen inte så mycket i de ingående malterna. (23/25)
BETYG: 90p

Tilltugg: Till den här sherrysötman behöver vi sälta och mycket smak. Lite kryddor kanske också? Därför bakar vi foccacia med rosmarin och oliver. Receptet hittar ni här:
https://www.arla.se/recept/focaccia/

Hört talas om Bon Iver? Det är indiegruppen med Justin Vernon som frontfigur. Vem är Justin Vernon då undrar ni? Ja, han är från Wisconsin, gillar att sjunga och spelar gitarr. Som Bon Iver har han över 18 miljoner lyssningar per månad på Spotify. Vi lyssnar på låten AUATC.

2023-12-19 – Strathmill 12yo

Strathmill Distillery har fått ett omdöme på Google Maps som är rätt intressant i sammanhanget. Betyget är en tvåa för att här doftar det destilleri på morgnarna ibland och det tycker man är jobbigt om man bor här. Destilleriet är väldigt nära bebyggelse och i Skottland ses det som vilken annan industri som helst, därav missnöjet. Lite roliga kontraster mot Sverige kanske som än så länge inte har så många destillerier.

Strathmill ligger i Keith, en halvtimme med bil söder om Elgin, med destillerierna Strathisla och Glen Keith nästgårds. De två sistnämnda ingår i Chivas-familjen medan Strathmill hittat hem hos Diageo.

Detta typiska Speyside-destilleri saknar besökscenter och som med Diageos andra destillerier finns ej heller någon hemsida. Istället hänvisas till deras samlingssida Malts.com:
https://www.malts.com/en-gb/

Vill man bo i regionen och passa på att besöka andra destillerier så finns det gott om allt från hotell till B&B att boka in sig på. Destillerier i närheten värda att nämna är Aultmore, Macallan, Craigellachie, Glentauchers och Auchroisk, för att bara nämna några få. Med närheten till Elgin, Dufftown med flera orter så finns det väldigt många fler destillerier att besöka.

Flora & Fauna är en serie som funnits ett bra tag. 1991 tyckte United Distillers (som idag heter Diageo) att det inte bara var blended som var intressant, utan även den single malt som företaget använde till sina blended. 22 olika sorter närmare bestämt där många idag är väldigt eftertraktade. 1997 släppte man 9 stycken single cask-buteljeringar och 2001 kom det ytterligare 4 olika buteljeringar, bland annat den vi provar idag. 2019 släpptes även 11 stycken unika och betydligt äldre buteljeringar i serien, bland annat en 30-årig Strathmill. Flera av dessa mer unika buteljeringar har dock aldrig funnits tillgängliga på marknaden, utan direkt gått till privata samlare, bland annat i Kina.

Om ni vill veta mer om serien så är denna film väldigt instruerande och ger också en bakgrund till betydelserna på etiketterna med mera. Perfekt att plugga på inför klubbens provning i januari där just buteljer från denna serie ska provas.

Vill man samla hela serien Flora & Fauna så räcker det med de 35 buteljer som släpptes 1991, 1997 och 2001, det är den officiella och tillgängliga delen av serien. Dock krävs en fet plånbok och bra övertalningsförmåga då många buteljer är i privata samlingar världen över.

Vi nöjer oss därför med en utgåva som går att hitta på Systembolaget. Dock har den utgått online och kan möjligen då bara finnas kvar på hyllorna på några orter. Så bra då att ni får tillfälle att prova den här.

Whisky: Strathmill 12yo Flora & Fauna, nr 41349, 70 cl, 43%, 549 kr

Doft: En typisk bourbonlagrad whisky med vanilj som öppnar upp. Därefter en del karamell i doften, lite fruktig men också något vass i doften. Svårt att hitta så många mer nyanser. (19/25)
Smak: Brödig i smaken vilket jag antar att malten är skyldig till, mycket vanilj, kanske lite honungssötma, torkad frukt, lite kryddig. Bourbonfatet spelar stor roll även här. (20/25)
Eftersmak: Söt och med stor fatpåverkan, det är en ganska lång eftersmak ändå, något spritig, men toffee tar över något. Lite nötig i smaken efter ett tag. (20/25)
Helhet: Blev ju inte någon riktig hit detta, buteljeringar i denna serie brukar vara bättre. Men den kämpar på i sin enkelhet och någonstans finns en balans mellan sprit, fat och sötma, något som gör att detta ändå är rätt okej att dricka. (21/25)
BETYG: 80/100

Tilltugg: Eftersom jag tyckte att det fanns sötma, både från torkad frukt och bourbonfatet till den sötma som framkallas av de spritiga tonerna, så vill jag förstärka sälta och den lilla nötighet jag upptäckte först i eftersmaken. Så därför blir det jordnötter av bra kvalitet som tilltugg ikväll.

The Paper Kites får stå för musiken idag. Det australiensiska bandet bjuder på folkrock och indiepop och debuterade 2013. Sedan dess har det blivit 6 album och från det senaste albumet At the Roadhouse lyssnar vi till Till the Flame Turns Blue.

2023-12-18 – Ron Anejo Carúpano 12yo

Nu reser vi till Venezuela och besöker Destileria Carúpano, som grundades redan 1762 i Macarapana-Carúpano. Varumärket Ron Anejo såg sin födelse och tillverkades från och till under många, många år. 1901 övergavs destilleriet och gården där det ligger efter att en av ägarna Thomas Massiani dött. Det dröjde sedan ända till 1954 då familjen Morrison köpte upp både destilleriet och gården Hacienda Altamira.

I ett försök att återuppliva den gamla Ron Anejo påbörjades arbetet med sockerrörsodling och att bygga kapacitet för att destillera och lagra rom. Till sin hjälp hade man Alejandro Hernandez, ägare till Industrias Pampero och tillsammans bildade man företaget Destileria Carúpano CA, ett samarbete som pågick ända till 1962.

Idag är destilleriet ett av Venezuelas största och är välkänt för att ha mycket gammal rom i sina lager. De har till exempel buteljerat Ron Anejo Carúpano Legendario där romen lagrats i hela 80 år. Som i andra varma och fuktiga länder så går mognaden väldigt snabbt här så en vällagrad och mogen utvecklad rom fås redan efter 5-6 år. Nämnas kan är också att destilleriet har landets första och enda kvinnliga Master Blender, Carmen Lopez de Bastidas, som i 30 år har utvecklat rom med stor passion.

Följ med till destilleriet…

Romen vi provar idag är dock inte lagrad i 80 år men är likväl en mogen skapelse med 12 års lagring på ex-bourbonfat. Den kännetecknas tydligt av den karibiska havsluften som ger toner av saltad karamell. En rom som går utmärkt att dricka som den är men som också fungerar bra i en romdrink. Tyvärr finns den inte att hitta i Sverige, men den finns på Juuls i Köpenhamn.

Rom: Ron Anejo Carúpano 12yo, 70cl, 40%, 550 kr

Doft: Här finns det nötter, hasselnöt, mandel som möter den söta vaniljen. Sen kommer fudgen smygande med ganska påtaglig karamelldoft. (21/25)
Smak: Julgodis, knäck och kola, nötter, en friskhet med fin sälta. Tycker det som att äta ur en Twist-påse ungefär, många söta goa grejer. (22/25)
Eftersmak: För att vara en 12-årig rom så är eftersmaken inte så lång, men visst dröjer det kvar toner av det söta, knäckiga. Arrakstoner ebbar ut ganska fort. (20/25)
Helhet: En fin rom med många olika nyanser, väldigt söt men inte så det blir för mycket. Passar fint till skålen med julgodis. Bra balans. (22/25)
BETYG: 85/100

Tilltugg: Det kan vara smart att förstärka sältan rejält när destillatet bjuder på så mycket sötma. Jag tänker direkt på salt skinka, saltgurka, sältan i ostar så därför testar vi att laga till en Breasolakorg med chévrekräm och det receptet hittar ni här:
https://catarinakonig.elle.se/recept/bresaolakorgar-med-chevrekram-rostade-pinjenotter/

Nästa låt kommer från frontfiguren i det proggrockiga Riverside – Mariusz Duda, en multiinstrumentalist med rötterna i Polen. Han är också ansvarig för soloprojektet Lunatic Soul. Den här låten sjunger han dock under sitt eget namn och den heter The Song of a Dying Memory.

2023-12-17 – Isle of Raasay Single Malt

I den skotska övärlden hittar vi Isle of Raasay, belägen mellan Isle of Skye och fastlandet. Här har det destillerats i många år men bara illegalt. Det är först nu det finns ett officiellt destilleri där, grundat 2017, med samma namn som ön. Smakprofilen talar för sig, med liten rökighet och fin fruktsötma utmanar den andra whiskysorter från öarna utanför Skottland, inte minst de från Islay.

Varje droppe sprit destilleras, lagras och buteljeras på ön. Vattnet är mineralrikt och tas från den lokala källan, “Well of the Pale Cow”.

Jäsningsprocessen varar upp till 5 dagar vilket ger en fin sötma med toner av björnbär, redan innan spriten nått ekfatet. Ekfaten som används till lagringen är dessutom en unik kombination av fat som tidigare innehållit Rye Whiskey, helt nya ekfat av Chinkapin, en slags vitek som finns i Nordamerika och Kanada, samt rödvinsfat från Bordeaux. Mixen av fatet är unik och ligger förstås bakom mycket av det vi känner i destillatet.

Här kommer en kort film som visar hur vackert destilleriet är beläget:

Vill man besöka destilleriet så är tipset att bo på Borodale House, som sitter ihop med destilleriet. Här finns 6 stycken whiskyinspirerade rum och är man 12 personer i grupp kan man få boendet helt för sig själv. På ena sidan har man fantastisk utsikt över Isle of Skye och på andra sidan har man destilleriet. Här finns också en lounge med bar där man som boende har fri tillgång på kvällarna.

Färjan mellan Isle of Skye och Isle of Raasay tar cirka 25 minuter och destilleriet ligger en knapp kilometer från färjeläget. Ön är liten och även om det kan vara bekvämt att ha bilen med sig så går det utmärkt att ta sig runt till fots på Isle of Raasay. Att vandra på denna vackra ö är populärt och det tar bara 5-6 timmar från söder till norr.

Men vad har vi i glaset då? Sedan 2020 buteljeras Isle of Raasay Single Malt och den provar vi idag. Den är lätt rökig, malten är 48-52 ppm och whiskyn på flaska cirka 12 ppm. Alkoholhalten är det lite udda 46,4% och självklart används ingen kylfiltrering eller några färgämnen.

Whisky: Isle of Raasay Single Malt, nr 53236, 70 cl, 46,4%, 699 kr

Doft: Rök och hav, dock rätt så snäll sådan. Sältan finns där, fruktigheten går åt det tropiska – melon kanske – och grillat bacon. Udda dofter men allt i bra balans. (22/25)
Smak: Nu händer det lite på tungan och jag tycker att jag känner svartvinbärsgelé och sen kommer rökigheten. Det är en snäll rökighet som ligger i bakgrunden och påverkar fruktiga toner positivt. Apelsin, melon, som en fruktsallad. Rödvinsfatet tillför lite läder och tobak. (24/25)
Eftersmak: Apelsinskal och lite chili, rökt sidfläsk, inlagda päron, aprikos och sen mer av läder, choklad, tobak och kaffe. (23/25)
Helhet: En mycket spännande upplevelse med mycket aromer och trots bara 3 års lagring så ger den sken av mycket mer. Allt är i balans, smakerna sitter som en smäck. (23/25)
BETYG: 92/100p

Tilltugg: Rökigheten och fruktigheten i whiskyn får mig att tänka på baconlindade dadlar så det kör vi som tillbehör ikväll.

Darlingside kommer från Boston och har sedan 2015 släppt en mängd sköna låtar. Folk-pop med intelligenta texter får ni här. Producerat av Peter Katis som även jobbat med akter som Interpol och The National. Låten vi lyssnar till heter All the Lights in the City.

2023-12-16 – Glen Scotia Double Cask

Nu har vi landat i Skottland igen och närmare bestämt i Campbeltown, staden som historiskt har haft hela 34 destillerier. Så pass många att staden blev en egen whiskyregion. Idag är det dock bara två verksamma destillerier, Springbank och Glen Scotia. Det finns även ett Glengyle Distillery som släpper single malt under namnet The Kilkerran men numera går man under Springbanks ägande. Springbank för övrigt ligger även bakom varumärken som Longrow och Hazelburn, som ni säkert provat någon gång?

Glen Scotia är dock självständiga från Springbank och ingår idag under Loch Lomond Group. Här har det destillerats sprit sedan 1832, från början dock under namnet Scotia Distillery.

Destillerichefen Iain McAllister är född och uppväxt i Campbeltown och har under 12 års tid arbetat hårt med att sätta Glen Scotia på kartan. Allt ifrån Double Cask-buteljeringar och årgångswhisky till flaggskeppet Glen Scotia 48yo för dryga 120 tusen spänn.

Destilleriet ligger mitt i Campbeltown och här finns det gott om boenden att välja på, både B&B och hotell av olika standard. Ett besök på destilleriet fungerar alla dagar utom på söndagar. Ett tips är att boka in en Distillery Manager Tour då Iain själv visar dig runt och det avslutas såklart med en provsmakning av 5 olika fat i lagerhuset.

Här kommer en liten film om destilleriet:

Whiskyn vi provar idag är en Double Cask där spriten fått vila på bourbon- och sherryfat innan den blandats ihop.

Whisky: Glen Scotia Double Cask, nr 4665, 70cl, 46%, 489 kr

Doft: Först slår vanilj emot näsan. Lite gräddkola dyker upp tillsammans med fruktiga pärontoner. Sötman från bourbonfatet blandar sig fint med lite kryddig fruktighet från sherryfatet. Ekfatstonerna finns där och en doft som får mig att minnas Islay och Bowmore – här har vi blommiga toner utan att bli alltför parfymerade. (22/25)
Smak: Här har faten haft stor påverkan och jobbar bra i balans. Vaniljsötman är överhängande och ger en fantastisk balans mot fruktskålen där både päron och äpple återfinns. Kolasås till vaniljglass är något som jag påminns om och det med ett kryddigt avslut. (23/25)
Eftersmak: Mycket ekfat och vanilj i eftersmaken, en eftersmak som dröjer kvar länge. (23/25)
Helhet: Ekfaten har fått tala i den här buteljeringen. Sherryfatet är nedtonat men bourbonfatet har fått ta mer plats. Det är en bra balans och ger en riktigt god och smakrik whisky med fin kryddighet. (23/25)
BETYG: 91/100

Tilltugg: Hur kan något så enkelt vara så gott? Till denna whisky passar det utmärkt med en bit Snickers. Den söta kolan och de salta nötterna ger tillsammans med choklad en riktigt bra smakkombination till Glen Scotia.

Ända sedan jag såg Dream Theater i Solnahallen år 2000, så har jag varit en stor fantast. Har också alltid tyckt att sångaren James LaBrie har lyft bandet med sin kraftiga röst.

Här kör han solo och vi lyssnar till balladen Am I Right.

2023-12-15 – Smögen 10yo

Tillåt mig nu bli lite allvarsam och sammanbiten. Den här whiskyn är dedikerad en vän till mig, Mattias Johannesson som tyvärr gick bort i år i den fruktansvärda sjukdomen cancer.

Mattias var en whiskyprofil utan dess like, ordförande i Beathas Vänner i Linköping och inblandad i väldigt mycket i branschen i sin helhet, men han var också en studiekamrat till mig i Symposions spritskola.

Mattias bjöd ofta på roliga destillat i små flaskor, många glada skratt och intelligenta och sakkunniga inlägg i allas våra debatter.

Han var en fröjd att se på scenen, pratandes om whisky och allt som hör därtill, vilket jag fick förmånen att njuta av under vår utbildning tillsammans.

Dagens lucka i kalendern blir därmed rätt så kort, jag tänker inte skriva så mycket om just Smögen Whisky, ni har redan fått en del information sedan tidigare. Den blir istället tillägnad Mattias och alla andra som känner någon som är eller har varit i samma sits.

Därmed tänker jag också att den här bloggen ska förtjäna sitt syfte, att se till att alla har möjlighet att njuta av smakupplevelser. Jag har skänkt 3000 kronor av vinsten för denna kalender till Cancerfonden. Så därför tycker jag att ni alla skänker en slant till forskningen via denna länk:
https://www.cancerfonden.se/

#fuckcancer

Whisky: Smögen Single Cask 10yo, cask no 57/2013, destillerad i juli 2013, buteljerad i augusti 2023, kraftigt rökt till 50+ ppm och lagrad på first-fill bourbonfat. Buteljerad till härliga 66,8%.
Pris 1000 kr varav 100 kr gick till Cancerfonden. Buteljerad till minnet av Mattias Johannesson och av whiskyklubben Slainté.

Doft: Rökig, lite gummi, skön och med en hel del maltiga toner i bakgrunden. Går över mot torkad frukt och en del vanilj. (21/25)
Smak: Eldig rök, vanilj, brödig ton och en hel del nötter. Rostat bröd och en honungssötma som dock kräver lite vatten för att kännas helt. Mycket angenäm i smaken efter några droppar vatten. (23/25)
Eftersmak: Röken balanseras upp av oljiga och fruktiga toner. Här finns lite aprikos och är det inte ananas? Kraften i smaken lever kvar länge och trots den höga sprithalten så bedövas inte tungan helt. (22/25)
Helhet: En av de bästa Smögen-buteljeringarna jag provat och den har en väldigt fin balans trots den kraftiga rökigheten. Fruktigheten, vaniljen, honungen, ekfatstonerna och malten, allting samsas oerhört fint. (24/25)
BETYG: 90/100

Tilltugg: En sådan här god whisky brukar oftast inte behöva något tillbehör men vill man prova något ändå så varför inte dadlar. Dave & Jon’s gör dadlar med naturlig smaksättning som säljs bland annat på Apoteket. Prova den med smak av Sweet Peach så kommer de fruktiga tonerna i whiskyn att framhävas ytterligare.

Mattias var ett fan av Coldplay och vem är inte det? Konserten på Ullevi i somras var magisk, jag var där och jag glömmer det aldig. Vi lyssnar därför till deras fantastiska låt Fix You. Klicka på bilden för att lyssna.